26 augusti 2010
kokt fisk med ris och en klick smör.
underbara måltider.
jag har ont men idag mår jag åtminstonde inte illa.
nu åker wictor snart.
sen får jag vara utan honom i sådär fyra veckor.
det är lite blandade känslor över det.
men det blir nog bra ska jag se.
poss ;*
underbara måltider.
jag har ont men idag mår jag åtminstonde inte illa.
nu åker wictor snart.
sen får jag vara utan honom i sådär fyra veckor.
det är lite blandade känslor över det.
men det blir nog bra ska jag se.
poss ;*
25 augusti 2010
konsten att säga nej
Det är något jag totalt saknar,
jag vet givetvis hur man säger nej.
jag kan uttala det korrekt och använder ordet dagligen.
Men när det kommer till att säga nej när
det gäller att hjälpa någon som ber om hjälp.
eller att säga nej till någon som vill en något när man
faktiskt inte har tid.. DÄR saknar jag förmågan att enkelt säga nej.
Jag vill gott och bara gott.
ibland tar jag på mig ansvaret, att något hänger på mig.
trots att jag faktiskt inte har något som helst ansvar.
Min mage gör ont och jag skulle helst vilja gråta.
Nu oroar jag mig över min mage,
jag oroar mig över nästa gång jag ska arbeta.
jag oroar mig också över hur jag ska kunna
utföra mitt arbete nästa gång jag ska arbeta.
Något som också oroar mig är min framtid.
Vad ska jag göra, hur ska det gå för mig..
vad vill jag göra, kommer jag lyckas med det jag vill?
Vad händer om jag inte klarar det jag vill?
Ska jag börja gråta och gå ner mig då?
Många gånger när jag säger "ja" är det inte för att jag vill
utan för att bara för att jag får frågan och då känner ansvar.
Det där förbannade ansvaret, ansvar över vafan då?
Jag blir ledsen på mig själv.
Jag är rädd att göra andra människor besvikna,
jag är rädd att människor inte ska tycka om mig.
Jag är rädd för att inte vara omtyckt,
jag är rädd för att vara en sån som folk pratat bakom ryggen på.
Ibland vill jag bara krypa ner under täcket och somna,
somna och sova tills min mage slutar göra ont.
Jag vet att saker i mitt liv just nu är ohållbara.
Saker som jag borde göra något åt.
Men sen när blev det mitt ansvar att göra något åt
att min pojkvän inte bor någonstans?
Jag blir besviken på mig själv när jag inte gör saker jag borde
och när jag blir besviken på mig själv orkar jag inte
ta tag i mig och faktiskt göra de sakerna jag borde göra.
Jag har en fobi.. en fobi om att vara psykisk sjuk.
Ibland tänker jag på det och undrar om jag är sjuk.
Vilket jag säger till mig själv att jag inte är...
men tanken på att ett test skulle kunna visa motsatsen gör ont i hela mig.
Nu har jag lämnat ut mig själv,
alldeles för mycket!
Men det finns mycket mycket mer som jag är rädd för.
det är en lång oändlighet av rädslor.
rädslor utan grund många gånger.
Jag är rädd för att dö.
Jag har inga små löjliga fobier för sprindlar
eller för ormar eller nålar eller gud vet vad men
jag har stora rädslor... rädslan för döden, rädslan för att leva.
Det är nästan det värsta.. att jag är rädd för att dö
samtidigt som jag faktiskt är rädd för livet.
Någonstans mitt i all denna oro försöker jag intala mig själv
om att det kommer gå bra, även för mig.
Men jag har svaga stunder då jag faktiskt tvivlar på det.
Jag undrar just om det är en svag stund nu...
Det är något jag totalt saknar,
jag vet givetvis hur man säger nej.
jag kan uttala det korrekt och använder ordet dagligen.
Men när det kommer till att säga nej när
det gäller att hjälpa någon som ber om hjälp.
eller att säga nej till någon som vill en något när man
faktiskt inte har tid.. DÄR saknar jag förmågan att enkelt säga nej.
Jag vill gott och bara gott.
ibland tar jag på mig ansvaret, att något hänger på mig.
trots att jag faktiskt inte har något som helst ansvar.
Min mage gör ont och jag skulle helst vilja gråta.
Nu oroar jag mig över min mage,
jag oroar mig över nästa gång jag ska arbeta.
jag oroar mig också över hur jag ska kunna
utföra mitt arbete nästa gång jag ska arbeta.
Något som också oroar mig är min framtid.
Vad ska jag göra, hur ska det gå för mig..
vad vill jag göra, kommer jag lyckas med det jag vill?
Vad händer om jag inte klarar det jag vill?
Ska jag börja gråta och gå ner mig då?
Många gånger när jag säger "ja" är det inte för att jag vill
utan för att bara för att jag får frågan och då känner ansvar.
Det där förbannade ansvaret, ansvar över vafan då?
Jag blir ledsen på mig själv.
Jag är rädd att göra andra människor besvikna,
jag är rädd att människor inte ska tycka om mig.
Jag är rädd för att inte vara omtyckt,
jag är rädd för att vara en sån som folk pratat bakom ryggen på.
Ibland vill jag bara krypa ner under täcket och somna,
somna och sova tills min mage slutar göra ont.
Jag vet att saker i mitt liv just nu är ohållbara.
Saker som jag borde göra något åt.
Men sen när blev det mitt ansvar att göra något åt
att min pojkvän inte bor någonstans?
Jag blir besviken på mig själv när jag inte gör saker jag borde
och när jag blir besviken på mig själv orkar jag inte
ta tag i mig och faktiskt göra de sakerna jag borde göra.
Jag har en fobi.. en fobi om att vara psykisk sjuk.
Ibland tänker jag på det och undrar om jag är sjuk.
Vilket jag säger till mig själv att jag inte är...
men tanken på att ett test skulle kunna visa motsatsen gör ont i hela mig.
Nu har jag lämnat ut mig själv,
alldeles för mycket!
Men det finns mycket mycket mer som jag är rädd för.
det är en lång oändlighet av rädslor.
rädslor utan grund många gånger.
Jag är rädd för att dö.
Jag har inga små löjliga fobier för sprindlar
eller för ormar eller nålar eller gud vet vad men
jag har stora rädslor... rädslan för döden, rädslan för att leva.
Det är nästan det värsta.. att jag är rädd för att dö
samtidigt som jag faktiskt är rädd för livet.
Någonstans mitt i all denna oro försöker jag intala mig själv
om att det kommer gå bra, även för mig.
Men jag har svaga stunder då jag faktiskt tvivlar på det.
Jag undrar just om det är en svag stund nu...
24 augusti 2010
igår blommade han upp,
det var fint!
jävla hicka!
jag hatar att hicka, framförallt när jag redan mår illa!
Fyfan. Andra natten i rad som jag ligger vaken
för att jag mår så in i helvete illa.
Inatt var jag till och med uppe i förhoppning om att spy.
Det brukar bli lättare att somna om när man fått upp skiten,
men nej... naturligtvis lyckades jag inte spy.
Det var bara till att lägga sig i sängen och fortsätta skaka
och må illa. Jag tänker ringa farbror doktorn idag i alla fall.
Jag har haft sveda i magen länge nu, runt en månad.
Har liksom inte mått dåligt av det innan, men
de senaste dagarna känns det bara som att det har blivit värre.
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!
Nu måste jag äta något.
poss ;*
det var fint!
jävla hicka!
jag hatar att hicka, framförallt när jag redan mår illa!
Fyfan. Andra natten i rad som jag ligger vaken
för att jag mår så in i helvete illa.
Inatt var jag till och med uppe i förhoppning om att spy.
Det brukar bli lättare att somna om när man fått upp skiten,
men nej... naturligtvis lyckades jag inte spy.
Det var bara till att lägga sig i sängen och fortsätta skaka
och må illa. Jag tänker ringa farbror doktorn idag i alla fall.
Jag har haft sveda i magen länge nu, runt en månad.
Har liksom inte mått dåligt av det innan, men
de senaste dagarna känns det bara som att det har blivit värre.
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!
Nu måste jag äta något.
poss ;*
23 augusti 2010
Igår när vi stod där och tittade på Lars Winnerbäck
var vi mer eller mindre omringade av par.
Alla stod och höll om varandra, kramades och pussades.
Det var lite som att vara i en film.
Ofta är jag glad att jag har Wictor,
men aldrig som igår mitt ibland all kärlek.
Om det finns gånger man som singel känner sig ensam
så är det absolut värst när man tittar på konsert
och allt man ser vart man än vänder sig är lyckliga par.
Igår kände jag verkligen hur glad jag var att
jag själv hade någon att hålla om, ta i handen och pussa på.
Men trots att jag är glad att jag har honom så
gör han mig faktiskt fruktansvärt besviken.
Vad jag kan komma ihåg så har jag aldrig på ett nedlåtande sätt
pratat med honom om något han vill göra.
Jag ser till att peppa.. för att han ska känna att det är okej.
För att han ska känna att jag tror på honom.
För att han ska få lite större självförtroende.
I hans fall är HAN SJÄLV viktigast.
Mår inte han bra finns det inget annat är honom.
När han har allt han vill ha- då kanske han kommer att
tänka på andra också (läs:mig)
Jag vill att min pojkvän ska tro på mig, inte för att jag vill det
utan för att han faktiskt gör det.
Det är faktiskt något som gör mig lite ledsen.
vart är romantiken..
man ska inte ifrågasätta romantik efter bra sju månader.
antagligen ligger det inte för min pojkvän att vara romantisk.
å det är ingenting jag vill be honom om heller,
för om det inte kan komma ifrån han själv,
helt spontant.. ja, då får det faktiskt vara.
Även om det innebär att jag kanske inte kan se oss speciellt länge då.
Det är jätteviktigt för mig att jag känner mig sedd.
Det räcker inte med att säga "jag älskar dig" efter sex å vid sovdags.
Trots mitt gnäll-inlägg så måste jag nog ändå säga
att Wictor är det bästa jag har haft..
För det finns stunder då han får mig att skratta.
Underbara stunder när vi skrattar tillsammans.
När han ser mig och visar det.
Å just nu väger de stunderna tungt å jag älskar honom
mycket, mycket, mycket!
so long,
puss ;*
var vi mer eller mindre omringade av par.
Alla stod och höll om varandra, kramades och pussades.
Det var lite som att vara i en film.
Ofta är jag glad att jag har Wictor,
men aldrig som igår mitt ibland all kärlek.
Om det finns gånger man som singel känner sig ensam
så är det absolut värst när man tittar på konsert
och allt man ser vart man än vänder sig är lyckliga par.
Igår kände jag verkligen hur glad jag var att
jag själv hade någon att hålla om, ta i handen och pussa på.
Men trots att jag är glad att jag har honom så
gör han mig faktiskt fruktansvärt besviken.
Vad jag kan komma ihåg så har jag aldrig på ett nedlåtande sätt
pratat med honom om något han vill göra.
Jag ser till att peppa.. för att han ska känna att det är okej.
För att han ska känna att jag tror på honom.
För att han ska få lite större självförtroende.
I hans fall är HAN SJÄLV viktigast.
Mår inte han bra finns det inget annat är honom.
När han har allt han vill ha- då kanske han kommer att
tänka på andra också (läs:mig)
Jag vill att min pojkvän ska tro på mig, inte för att jag vill det
utan för att han faktiskt gör det.
Det är faktiskt något som gör mig lite ledsen.
vart är romantiken..
man ska inte ifrågasätta romantik efter bra sju månader.
antagligen ligger det inte för min pojkvän att vara romantisk.
å det är ingenting jag vill be honom om heller,
för om det inte kan komma ifrån han själv,
helt spontant.. ja, då får det faktiskt vara.
Även om det innebär att jag kanske inte kan se oss speciellt länge då.
Det är jätteviktigt för mig att jag känner mig sedd.
Det räcker inte med att säga "jag älskar dig" efter sex å vid sovdags.
Trots mitt gnäll-inlägg så måste jag nog ändå säga
att Wictor är det bästa jag har haft..
För det finns stunder då han får mig att skratta.
Underbara stunder när vi skrattar tillsammans.
När han ser mig och visar det.
Å just nu väger de stunderna tungt å jag älskar honom
mycket, mycket, mycket!
so long,
puss ;*
23 augusti 2010
en fin dag idag(igår).
Lars Winnerbäck
Malmöfestivalen
Veberöd
Mormor och Morfar
Gnabb med Catti
Gnabb med Wictor
Bubbelbad
Kärlek
Lars Winnerbäck
Malmöfestivalen
Veberöd
Mormor och Morfar
Gnabb med Catti
Gnabb med Wictor
Bubbelbad
Kärlek
20 augusti 2010
jag blev lite ledsen nu.
lite låg liksom.
för det är bara 10 dagar
kvar tills han åker till Norge.
Å jag kommer sakna honom.
Jag kommer sakna honom
jättemycket faktiskt.
Men det är väl sånt man
får stå ut med som flickvän
till en rastlös pojkvän?
äeh, fuckit!
lite låg liksom.
för det är bara 10 dagar
kvar tills han åker till Norge.
Å jag kommer sakna honom.
Jag kommer sakna honom
jättemycket faktiskt.
Men det är väl sånt man
får stå ut med som flickvän
till en rastlös pojkvän?
äeh, fuckit!
19 augusti 2010
Vet ni att blåmusslor ser ut som vaginor?
Faktiskt..
Mina händer stinker skaldjur eftersom att
det var jag som fick pilla blåmusslorna och
skala räkorna, å jag som älskar fisklukt.
Men åter till det där med blåmusslan.
Willie sa att jag skulle pela bort skägget
på musslorna... för den fick absoluut inte vara med!
å när jag stod där och tittade på mina musslor
så har mussan precis som det kvinnliga könsorganet
inre och yttre blygdläppar.
å när man drog bort "skägget" blev där ett hål också.
strålande.
äckligt såg det ut iaf.
tur man inte är homosexuell..
fast å andra sidan så är inte killars könsorgan mycket mer
lockande att titta på.
Könsorgan är intressant,
men det ser ganska äckligt ut.
nog snackat för idag.
puss ;*
Faktiskt..
Mina händer stinker skaldjur eftersom att
det var jag som fick pilla blåmusslorna och
skala räkorna, å jag som älskar fisklukt.
Men åter till det där med blåmusslan.
Willie sa att jag skulle pela bort skägget
på musslorna... för den fick absoluut inte vara med!
å när jag stod där och tittade på mina musslor
så har mussan precis som det kvinnliga könsorganet
inre och yttre blygdläppar.
å när man drog bort "skägget" blev där ett hål också.
strålande.
äckligt såg det ut iaf.
tur man inte är homosexuell..
fast å andra sidan så är inte killars könsorgan mycket mer
lockande att titta på.
Könsorgan är intressant,
men det ser ganska äckligt ut.
nog snackat för idag.
puss ;*
18 augusti 2010
dagarna bara springer förbi.
även dagar som denna,
då jag sitter oc stirrar tomt framför
mig för att jag varken känner lust
eller har någon större lust att göra något.
jag är trött på att inte veta någonting,
jag är fruktansvärt trött på att
TVn är det viktigaste när vi umgås.
jag är så in i helvete trött på att tvn
alltid ska stå på.. det ger mig inget utrymme.
först tv - seeen mys
först tv - seeen prata
först tv - seeen kan vi kanske göra ngt.
det stör mig.
igår tillochmed VRÅLPIKADE jag min kära pojkvän
genom att dra ut kontakten till tvn.
likförbannat var tvn igång när jag kom in på mitt rum.
då säger jag "å jag som hade bestämmt att det
inte skulle vara ngn tv idag"
tror du tvn stängdes av?
nej, som vanligt blev tvn nummer ett.
jag vet inte om det är någon rädsla som tar över.
men så fort man kommer hem är det in på
tv.nu och kolla vad som går på tv.
det ska vara mysigt att titta på en film.
det är ingeting som ska tvingas fram.
åå, allt som går på tv är tråkigt vi måste nog titta på en film.
se mig?
se MIG.
men det är klart,
ingen tv innebär ju att man måste prata.
å att prata kanske innebär att man måste
öppna sig eller svara på frågor.
då är det nog bättre att titta på tv.
ÅH! jävla helvetes skitmög.
nu har jag i alla fall gjort en grej.
jag har skickat iväg ett sms.
nu ligger bollen hos henne.
jag sträckte ut en öppnad hand...
jag bör nog äta något.
å sen bör jag nog ta och gå en runda.
gå. gå och gå. tills benen viker sig under mig.
tills jag är totalt utmattad och vill dö .
jag dör hellre av utmattning än av tristess.
som jag sa, dagarna flyger förbi.
min mage gör ont och jag mår som jag mår.
sen är så såhär. jag tänker bli polis.
synd bara att jag måste plugga i växsjö,
solna eller umeå.
16 augusti 2010
funderar på livets företeelser.
vilket som bör och inte bör höra livet till.
framförallt vad som bör.
funderar över lycka och olycka.
olycka- motsatsen till lycka
olycka- något dålig har hänt.
vad är lycka
vad är misslycka(d)
humpf.
bajs och prutt i munnen faktiskt,
12 augusti 2010
hur kan man sätta sig på sin sambo samtidigt
som man håller henne för näsa och mun
och inte sluta förän hon kvävs och dör?
hur kan man dessutom säga till sina barn
att mamma är sjuk och behöver vila
och låsa in henne i sovrummet...
sov han bredvid hennes lik?
Hennes mobiltelefon svarade han också i,
samma visa där -hon är sjuk.
Herrejävlar vilken sjuk man.
fyra dagar låg hon död i deras säng.
Man får inte bli så arg på någon att man
dödar.. framförallt inte sin sambo som man har barn med.
å hur kan man vara så korkad att förskottsbetala 500,-
till en flicka för att sedan träffa henne för sex?
ja, framförallt när flickan inte dyker upp.
snacka om att man är korkad när man dessutom
letar upp flickans nummer så att man kan
ringa till flickans pappa för att kräva tillbaka de 500,-
suck, sjuka jävla människor det finns här i världen.
helvele vad jag är sötsugen.
men jag kommer bli arg på mig själv,
sen kommer jag känna mig värdelös också om
jag inte låter bli..
jag ska låta bli, jag kan låta bli!
det är trots allt helg snart å då får jag åtminstonde äta glass.
och cheescake, om jag orkar göra någon dvs.
puss på pannan ;*
som man håller henne för näsa och mun
och inte sluta förän hon kvävs och dör?
hur kan man dessutom säga till sina barn
att mamma är sjuk och behöver vila
och låsa in henne i sovrummet...
sov han bredvid hennes lik?
Hennes mobiltelefon svarade han också i,
samma visa där -hon är sjuk.
Herrejävlar vilken sjuk man.
fyra dagar låg hon död i deras säng.
Man får inte bli så arg på någon att man
dödar.. framförallt inte sin sambo som man har barn med.
å hur kan man vara så korkad att förskottsbetala 500,-
till en flicka för att sedan träffa henne för sex?
ja, framförallt när flickan inte dyker upp.
snacka om att man är korkad när man dessutom
letar upp flickans nummer så att man kan
ringa till flickans pappa för att kräva tillbaka de 500,-
suck, sjuka jävla människor det finns här i världen.
helvele vad jag är sötsugen.
men jag kommer bli arg på mig själv,
sen kommer jag känna mig värdelös också om
jag inte låter bli..
jag ska låta bli, jag kan låta bli!
det är trots allt helg snart å då får jag åtminstonde äta glass.
och cheescake, om jag orkar göra någon dvs.
puss på pannan ;*
10 augusti 2010
alla kvinnor får dem någongång,
jag vet dem i min ålder som har dem..
men jag trodde jag slapp dem,
jag trodde jag skulle slippa dem fram tills mitt
första barn ploppade ut.. men icke!
igår satt jag och tittade på min kropp..
på någon vänster blev min arm mitt
tittoffer och där, på underarmen hittade jag den jäveln.
BRISTNING!
vafan gör den där liksom?
jag vill inte ha den däär! inte nu!
jag är 20 ffs.
UEH!
tur rumpan å låren är fria från dem än så länge.
ja, sen har jag gula stortånaglar.
inte heller speciellt sexigt.
ganska äckligt faktiskt.
men om jag bara låter bli att måla dem några dagar
så de får andas lite så blir de säkert normalfärgade igen.
om inte.. nä då får jag ju dölja det med nagellack!
jag vet inte om jag ska gnälla mer över min kropps brister..
förmodligen inte, för de lär ju inte bli färre snarare fler.
å jag vill inte framställa mig själv som ett mindre monster.
nej.. nog tjatat.
puss ;*
jag vet dem i min ålder som har dem..
men jag trodde jag slapp dem,
jag trodde jag skulle slippa dem fram tills mitt
första barn ploppade ut.. men icke!
igår satt jag och tittade på min kropp..
på någon vänster blev min arm mitt
tittoffer och där, på underarmen hittade jag den jäveln.
BRISTNING!
vafan gör den där liksom?
jag vill inte ha den däär! inte nu!
jag är 20 ffs.
UEH!
tur rumpan å låren är fria från dem än så länge.
ja, sen har jag gula stortånaglar.
inte heller speciellt sexigt.
ganska äckligt faktiskt.
men om jag bara låter bli att måla dem några dagar
så de får andas lite så blir de säkert normalfärgade igen.
om inte.. nä då får jag ju dölja det med nagellack!
jag vet inte om jag ska gnälla mer över min kropps brister..
förmodligen inte, för de lär ju inte bli färre snarare fler.
å jag vill inte framställa mig själv som ett mindre monster.
nej.. nog tjatat.
puss ;*
9 augusti 2010
tänk vad skönt det hade varit att ha vingar.
fast kanske inte.. för skulle man ha vingar
skulle man säkert kunna få träningsvärk i dem
å då kan man lika gärna vara utan.
jag har ont i mina armar och min rygg.
jag måste gå och få riktig massage
å framförallt måste jag börja träna.
puss ,*
fast kanske inte.. för skulle man ha vingar
skulle man säkert kunna få träningsvärk i dem
å då kan man lika gärna vara utan.
jag har ont i mina armar och min rygg.
jag måste gå och få riktig massage
å framförallt måste jag börja träna.
puss ,*
3 augusti 2010
att snacka bort en snackare..
som 3eventförsäljare ska man kunna
snacka röven av vem som helst, eller?
Mamma och jag skulle gå in på COOP forum
för att handla allt mamma kunde få rabatt på,
innanför dörrarna står det två killar, 3 försäljare.
Jag ser dom faktiskt inte, noterar inte ens att dom står där.
En blond kille sträcker fram två kort
(förmodligen kontantkort eller annar kraffs)
sen säger han något i stil med
"vi lever i sverige, här är allt gratis"
jag tittar skeptiskt på honom och sträcker ut mig arm
efter korten (ett till mig ett till mamma)
han ger mig ett kort och jag säger
"bara om det verkligen är gratis"
sen tittar han på mamma och säger
"ska inte du ha"
jag väljer att ta mammas kort också
å då säger han "nej, vänta nu.. ringer ni fritt till varandra idag?"
Mamma och jag tittar på varandra och svarar "ja" i mun på varandra.
"Jaha, med vad ringer ni då?" säger han och tittar på mig.
Då lägger jag på min charm, ler stort och
blinkar med mina stora runda ögon och säger
"det bästa"
"jaha, och vad är det bästa? Telenor" säger killen
"Men hur fan kan du stå och säga att telenor är det bästa
när du säljer 3" säger jag i ren förvåning att han
nämner något annat än det han säljer.
"Ni ser inte ut som tre människor" försökte han rädda
upp med sen fortsätter han
"Men vad ringer ni med?"
"Det bästa"
"Men vad är det bästa då?"
"det är det bästa, å den kan du få fundera vidare på"
Sen vände jag och mamma och gick vidare in för att
göra våran rabatt-handling.
Att tillägga,
killen bara stod och gapade..
han tappade talet lite grann, han trodde han hade oss
och att han skulle få sålt..
Som jag sa till mamma,
den charmen de använder mot en själv ska man använda mot dem.
Låta dem tro att de har en och sen bara gå därifrån.
när vi gick mumlade försäljaren
"men, äe.. det måste vara telenor"
jag tyckte nästan synd om honom,
men jag kände mig jävligt nöjd med att ha fått tyst på honom!
som 3eventförsäljare ska man kunna
snacka röven av vem som helst, eller?
Mamma och jag skulle gå in på COOP forum
för att handla allt mamma kunde få rabatt på,
innanför dörrarna står det två killar, 3 försäljare.
Jag ser dom faktiskt inte, noterar inte ens att dom står där.
En blond kille sträcker fram två kort
(förmodligen kontantkort eller annar kraffs)
sen säger han något i stil med
"vi lever i sverige, här är allt gratis"
jag tittar skeptiskt på honom och sträcker ut mig arm
efter korten (ett till mig ett till mamma)
han ger mig ett kort och jag säger
"bara om det verkligen är gratis"
sen tittar han på mamma och säger
"ska inte du ha"
jag väljer att ta mammas kort också
å då säger han "nej, vänta nu.. ringer ni fritt till varandra idag?"
Mamma och jag tittar på varandra och svarar "ja" i mun på varandra.
"Jaha, med vad ringer ni då?" säger han och tittar på mig.
Då lägger jag på min charm, ler stort och
blinkar med mina stora runda ögon och säger
"det bästa"
"jaha, och vad är det bästa? Telenor" säger killen
"Men hur fan kan du stå och säga att telenor är det bästa
när du säljer 3" säger jag i ren förvåning att han
nämner något annat än det han säljer.
"Ni ser inte ut som tre människor" försökte han rädda
upp med sen fortsätter han
"Men vad ringer ni med?"
"Det bästa"
"Men vad är det bästa då?"
"det är det bästa, å den kan du få fundera vidare på"
Sen vände jag och mamma och gick vidare in för att
göra våran rabatt-handling.
Att tillägga,
killen bara stod och gapade..
han tappade talet lite grann, han trodde han hade oss
och att han skulle få sålt..
Som jag sa till mamma,
den charmen de använder mot en själv ska man använda mot dem.
Låta dem tro att de har en och sen bara gå därifrån.
när vi gick mumlade försäljaren
"men, äe.. det måste vara telenor"
jag tyckte nästan synd om honom,
men jag kände mig jävligt nöjd med att ha fått tyst på honom!
