16 juli 2013
tänk efter före. senare blir ofta för sent.
den senaste tiden har jag umgåtts med en människa
som får mig att leva koncentrerat i nuet.
den här människan var och är väldigt välbehövlig i mitt liv.
de senaste två åren har jag levt i en planerad värld.
jag har planerat resor, planerat framtid.
jag har blivit besviken och sårad när resor avbokats,
när framtiden inte följde min planering.
att framtiden valde en egen väg
och inte höll sig till min planering var svårt att acceptera.
mina framtidsplaner var det enda tänkbara och plötsligt så sprack det.
framtidsplanerna dog och plötsligt stod jag där utan planering...
någon gång vid den här tidpunkten kom en ny människa,
med för mig nya tankar, in i mitt liv.
en människa som visar att det är så värt att slappna av,
leva i nuet och inte ta så seriöst på livet.
just det där med att få tramsa -
slappna av och totalt skita i vad andra tänker och tycker
är något som jag alltid (?) har haft väldigt svårt med.
jag är seriös och blir lätt och snabbt irriterad och ledsen.
men Simon har hittat knappar hos mig att trycka på
för att jag ska ta lite lättare på tillvaron, ta lite lättare på livet..
leva lite mer här och nu.
han droppar tänkvärda ord som får mig att inse
hur viktigt det är att koppla bort, koppla av.
han säger saker som får mig att skratta,
saker som får mig att trivas.
han planerar inte.
han är och det är han fantastiskt bra på.
SENARE BLIR OFTA FÖR SENT¨-
det är ingen idé att planera framtiden.
jag borde lägga min energi på att leva nu
istället för att planera något som jag ändå
inte kan styra över! så det så.
14 juli 2013
Sen jag kom hem till Helsinborg har jag sovit på en soffa,
på golvet eller i en 90 säng tillsammans med någon annan.
Jag börjar tro att jag lärt mig hur jag ska kunna sova oavsett vart jag är.
När jag delat säng har jag delat med en person som snarkar men
ändå så sover jag mig igenom hela nätter utan att vakna en enda gång.
Inte en enda natt har jag legat vaken och grubblat över förgången tid eller framtid.
Jag accepterar nuet och tar dagarna som dom kommer.
Jag har ett jobb att gå till och jag umgås med människor som gör mig glad,
människor som får mig att växa och som ger mig ny energi.
Jag lever mitt i sommaren och all sol som den har att erbjuda får mig att aldrig vilja sluta leva.
Det är en konstant lycka som bubblar i min mage.
Så småningom blir det höst som sedan övergår i vinter...
Denna höst och vinter blir min första ensamma höst och vinter på fyra år.
Vem är jag när jag inte har någon annan att identifiera mig med?
Även om glädjen bubblar i mig just precis nu så finns där också en oro som ligger och puttrar,
en oro över hur hösten och vintern ska bli - vart kommer jag att hitta min trygghet?
För att återgå till nuet, för att acceptera livet precis som det är - jag sover ytterligare en natt
i en soffa och förundras över hur enkelt det egentigen är att sova gott.
