30 april 2014
29 april 2014
FAKE IT TIL YOU MAKE IT!
Det blir ingen konsert ikv.
FÖR JAG VILL INTE!
Så jag gör som alla tjejer blir tillsagda.
Gå inte ensam hem på kvällen.
Kanske är det lättast att undvika
våldtäkt genom att stanna hemma,
som potentiellt våldtäktsoffer.
FÖR DET ÄR JU MITT FEL OM JAG BLIR VÅLDTAGEN.
ELLER HUR?!
29 april 2014
Kvalborg.
Dagen efter Skvalborg,
dagen innan Valborg och
två dagar innan Finalborg.
Det visste ni inte va.
Ikväll förväntas jag ha trevligt.
Jag känner inte ett dugg för att ha trevligt.
Helst av allt vill jag bara äta min påse
cheez ballz och gråta riktigt mycket till en sorlig film.
Idag är en låg dag.
Jag har lagt på ungefär 7kg smink
i mitt ansikte men det gör ju ingen lyckligare.
Kanske att jag kan lura några människor
att tro att jag mår bra ..
Kanske att jag kan lura några människor att jag är snygg.
Alternativt att jag inte lyckas lura någon.
När konserten är slut ikväll ska jag gå raka vägen hem.
Jag och alla mina 7kg smink.
På vägen hem ska jag undvika att bli våldtagen.
Det blir nog en utmaning såhär i Uppsalas jävla valborgsfirande.
Är säkert en hel del fulla män, som inte kan hantera spriten, ute.
Att dom inte vet bättre och håller sig inne dagar som dessa.
De borde verkligen inte vara ute när det finns risk för dem att våldta.
Jag kan bli så frustrerad.
Männen i vårt samhälle måste lära sig att ta lite ansvar.
De kan inte gå ute ensamma när de vet att det kan finnas en risk att de
kommer utföra en våldtäkt.
Det är skamligt att män väljer att gå ensamma på kvällarna.
Fulla män borde alltid ha sällskap av någon, för
då borde ju risken för att de ska våldta minska?
Sen tycker jag att de har ett ansvar,
om de vet att risken för att vålda finns så borde de
verkligen inte ta kontakt med kvinnor och absolut inte titta på dem.
jag skäms fan för att leva i det här jävla patriarkatet!
JAG HAR SÅ JÄVLA ONT I MIN MAGE OCH
JAG VILL FAN INTE VARA KVINNA.
JAG VILL INTE VARA MAN HELLER FÖR DEN DELEN.
MÄN ÄR ÄCKLIGA VARELSER SOM FÖRSTÖR
MINA DRÖMMAR.
fitta och jävla kukhelveten.
TACK Å HEJ.
27 april 2014
I morgon ska jag åka tillbaka hem till Uppsala och
just nu är det mest en himla massa ångest inför det.
Jag har ingen lust att festa ihjäl mig på valborg.
Jag vill egentligen helst av allt vara kvar hemma,
ha sommarlov från skolan och ett jobb att gå till.
Ikväll är en sån kväll när jag önskar att jag var klar
med min utbildning, färdig att börja arbeta på riktigt.
Även om det oftast är en sån typisk sak som ger mig
brutal ångest. Stressen över att jag förväntas vara vuxen
och klar med mig själv på något märkligt vis.
Veckan hemma i Skåne har varit helt fantastisk.
Jag har jobbat, pluggat, umgosats, tränat, hånglat,
druckit öl, druckit öl och druckit öl.
Jag har gjort precis allt som innefattar livskvalitet.
Skickat lagom pinsamma fyllesms, suttit i solen vid havet
med en fin vän, ätit mat tillsammans med min familj...
Det är skitjobbigt att åka till Uppsala igen.
Om knappt en månad ska mitt självständiga arbete
vara inlämnat och klart... och helst ska det vara godkänt.
Det stressar mig, hur fan ska jag få ihop en bra text med
relevanta referenser och med ett forskningsbaserat innehåll?
Det ska gå, det måste gå!
Det råkar bara vara så att just nu finns det annat jag mycket
hellre gör än sitter inne och skriver en (förvisso sjukt intressant) uppsats.
Tänk så skönt det kommer kännas när skiten är klar.
24 april 2014
Jag funderar inte mindre.
Men tankarna är något snällare.
Jag skulle vilja säga att jag är jätteglad
och totalt jävla skiträdd.
Det är lustigt hur saker påverkar.
Idag ska jag jobba,
precis som igår.
Det känns okej,
kunde varit bättre men det känns ändå okej.
21 april 2014
just nu tycker jag inte riktigt att det är roligt.
det brinner i huvudet på mig.
jag försöker intala mig själv att det
bara är att låta det passera och gå vidare.
men det verkar gå alldeles åt helvete med det.
jag spenderar timmar åt att fundera.
hur ska jag komma runt det och få som jag vill?
alla människor pratar till sin födel.
så vad har han då sagt?
och varför vägrar han konfronteras med mig?
jag har huvudvärk.
jag borde sova.
20 april 2014
Jag har en tanke som har funnits hos mig ett tag,
hur bra jag mår och hur lyckligt lottad jag är som får lära känna mina föräldrar,
mina morföräldrar och farföräldrar.
När jag var liten så var de "bara" vuxna människor.
Ja, vuxna människor som betydde väldigt mycket och som jag älskade mest i världen,
men idag så har mina föräldrar gått från "bara" mamma och pappa till att vara människor.
Människor med en bakgrund, med ett liv.
Det är som barn svårt att se att ens föräldrar levde innan man själv fanns.
Som barn är det mycket som är svårt att förstå.
Hur som helst,
för mig har min relation till mina föräldrar och mor- och farföräldrar alltid handlat om mig.
Om mig, min syster och mina kusiner.
Hur de vuxna fanns till för oss på något märkligt vis.
Idag finns jag till för dem på ett helt annat sätt, eller, jag har väl alltid funnits för dem.
Men det har blivit annorlunda.
Det är fint att få chansen att lära känna människorna i mitt liv.
Det är fint att få se sorg, glädje och ilska i människor som gjort mitt liv.
Jag är verkligen enormt tacksam för att få ha mina släktingar i livet,
ibland tror jag att vi säger att vi älskar varandra alltför sällan.
för så är det,
jag älskar dem verkligen.
Mamma, pappa, farmor, farfar, mormor och morfar.
FÖR KÄRLEKENS SKULL,
17 april 2014
12 april 2014
jag fick den finaste kommentaren
"det ser naturligt ut"
ja, vafan skulle det annars se ut liksom?
det är ju ingenting jag satt dit
det växer ju där av sig själv.
det är varken färgat eller förlängt.
det finns där,
då är det väl klart att det är naturligt?
det var en fin kommentar.
för många skulle säga
att det inte ser naturligt ut.
7 april 2014
