3 oktober 2013
Jag vet inte hur man gör det här.
Hur funkar det här.
Vara ensam.
Jag orkar inte det här.
Det är svårt.
Jag saknar min familj.
Hur beter man sig ensam?
Jag är trött,
jag sitter och gråter och
det trycker över bröstet.
det trycker från halsen,
i halsen,
och ner i bröstet.
specifikt i mitten.
trycker är koncentrerat i mitten.
långa djupa andetag.
jag orkar inte,
jag fixar det inte.
jag vet inte hur man ska bete sig.
stress brukar resultera i gråt för mig.
men vad har jag att vara stressad över?
jag är inte stressad,
jag kan inte vara stressad?
kurslitteratur,
grupparbete,
naturruta,
lab-rapport.
det är fånigt så lite det är att göra.
det som kan lösa sig,
det löser sig.
1 oktober 2013
Den fras som jag använder mest när jag får frågor är
- jag vet inte.
och oftast är det för att jag faktiskt inte vet.
ibland handlar det förståss om att jag inte vill svara
och då är det väldigt mkt lättare att säga
- jag vet inte.
på frågan varför jag svara så?
-jag vet inte.
faktum är att jag är helt jävla hopplös när det kommer
till att svara vettigt på frågor. varför?
- jag vet inte.
så om jag fick önska mig något,
precis vad som helst.
om jag fick önska mig precis vad som helst...
-jag vet inte.
Sophie, vad mår du bra av, när i livet trivs du som bäst?
- jag vet inte riktigt.
igår kväll var jag jättestressad.
jag fulgrät och hade en tjock jävel sittandes på min bröstkorg.
det här med att plötsligt behöva stanna upp och dra ett extra
djupt andetag för annars skulle inte luften räcka till.
det är säkert inte speciellt bra.
men vad handlar det om då?
- jag vet inte.
känner du att du hade mått bra av att prata med någon?
skulle det kännas bra?
- kanske, jag vet inte.
När ska du börja träna, Sophie?
- jag vet inte
Varför tar du bara inte tag i det,
du skulle ju må så mycket bättre och
ha mycket mindre ont i kroppen om du tränade..
- JAG VET INTE!
Vad ska du göra när du tagit examen,
vill du flytta tillbaka till Helsingborg då?
- jag vet inte
Men Sophie, varför sitter du och skriver det här inlägget?
- Jag vet inte, jag vet inte, jag vet verkligen inte.
29 september 2013
Han är konstig.
Han är rolig.
Han är godhjärtad.
Han är kreativ.
Han är charmig.
Han är unik.
Han är min.
Min Simon!
16 juli 2013
tänk efter före. senare blir ofta för sent.
den senaste tiden har jag umgåtts med en människa
som får mig att leva koncentrerat i nuet.
den här människan var och är väldigt välbehövlig i mitt liv.
de senaste två åren har jag levt i en planerad värld.
jag har planerat resor, planerat framtid.
jag har blivit besviken och sårad när resor avbokats,
när framtiden inte följde min planering.
att framtiden valde en egen väg
och inte höll sig till min planering var svårt att acceptera.
mina framtidsplaner var det enda tänkbara och plötsligt så sprack det.
framtidsplanerna dog och plötsligt stod jag där utan planering...
någon gång vid den här tidpunkten kom en ny människa,
med för mig nya tankar, in i mitt liv.
en människa som visar att det är så värt att slappna av,
leva i nuet och inte ta så seriöst på livet.
just det där med att få tramsa -
slappna av och totalt skita i vad andra tänker och tycker
är något som jag alltid (?) har haft väldigt svårt med.
jag är seriös och blir lätt och snabbt irriterad och ledsen.
men Simon har hittat knappar hos mig att trycka på
för att jag ska ta lite lättare på tillvaron, ta lite lättare på livet..
leva lite mer här och nu.
han droppar tänkvärda ord som får mig att inse
hur viktigt det är att koppla bort, koppla av.
han säger saker som får mig att skratta,
saker som får mig att trivas.
han planerar inte.
han är och det är han fantastiskt bra på.
SENARE BLIR OFTA FÖR SENT¨-
det är ingen idé att planera framtiden.
jag borde lägga min energi på att leva nu
istället för att planera något som jag ändå
inte kan styra över! så det så.
14 juli 2013
Sen jag kom hem till Helsinborg har jag sovit på en soffa,
på golvet eller i en 90 säng tillsammans med någon annan.
Jag börjar tro att jag lärt mig hur jag ska kunna sova oavsett vart jag är.
När jag delat säng har jag delat med en person som snarkar men
ändå så sover jag mig igenom hela nätter utan att vakna en enda gång.
Inte en enda natt har jag legat vaken och grubblat över förgången tid eller framtid.
Jag accepterar nuet och tar dagarna som dom kommer.
Jag har ett jobb att gå till och jag umgås med människor som gör mig glad,
människor som får mig att växa och som ger mig ny energi.
Jag lever mitt i sommaren och all sol som den har att erbjuda får mig att aldrig vilja sluta leva.
Det är en konstant lycka som bubblar i min mage.
Så småningom blir det höst som sedan övergår i vinter...
Denna höst och vinter blir min första ensamma höst och vinter på fyra år.
Vem är jag när jag inte har någon annan att identifiera mig med?
Även om glädjen bubblar i mig just precis nu så finns där också en oro som ligger och puttrar,
en oro över hur hösten och vintern ska bli - vart kommer jag att hitta min trygghet?
För att återgå till nuet, för att acceptera livet precis som det är - jag sover ytterligare en natt
i en soffa och förundras över hur enkelt det egentigen är att sova gott.
4 juni 2013
"Jag kan vara ditt plåster, skydda dig ett tag men vi båda vet att plåster faller av." - Oskar Linnros
29 maj 2013
Igår fyllde jag år och jag fick fina blommor från mamma, pappa och catti!
där var några få grattis som stack ut ur mängden igår,
några få grattis som gick rakt in i hjärtat.
idag är jag lite trött och har lite ont i halsen..
ska lägga mig tidigt idag,
titta på en mysig film och bara vara.
27 maj 2013
partytrick.
25 maj 2013
så var det kulturfestival i Uppsala.
vi dansade med karnevaltåget i två timmar
och senare ikväll blir det ännu mer dans!
dans och mys.
så jävla bra!
22 maj 2013
Igår var det premiär på Bryggan och det var roligt.
Jag drack vin och öl och cider och hade det jättebra.
Jag pussades och kramades och dansade.
Jag cyklade och smsade på samma gång.
Jag var full och jag tappade min mobil i marken så att min skärm sprack.
Jag somnade gott och vaknade med huvudvärk.
Idag var jag hos Markus och David och lämnade böcker.
Jag möttes av två killar som såg ut som busiga småbarn.
Jag möttes av två killar med STORA leenden som frågade hur jag mådde.
Jag mår bra nu, men inte i morse.
20 maj 2013
Jo, för såhär känner jag idag.
det är en vanlig dag och jag har det bra.
fan vad bra jag har det faktiskt!
16 maj 2013
Vfu-journalen är inskickad.
Hemtentan är påbörjat och i morgon åker jag till hbg.
Tänker mig att jag ska skriva så mycket
jag bara kan även fast att jag är i hbg.
Jag vill så väldigt gärna få färdigt hemtentan
innan jag fyller år.
När jag fyller år vill jag få ta sommarlov -
som en födelsedagspresent till mig själv liksom.
Men att bli färdig innan den 28e är långt
ifrån en orimlighet, det borde vara möjligt i allra högsta grad.
det känns väldigt märkligt att åka ner till hbg
för att "bara" träffa mina föräldrar och min syster.
i två års tid har jag rest till hbg för att träffa min pojkvän.
men nu finns det ingen pojkvän som tar emot mig
när jag kommer hem.
märkligt det där... förmodligen kommer det att kännas
konstigt ett bra tag. men så småningom ska jag
väl vänja mig av med det också.
9 maj 2013
Vaknade 06.12 första gången i morse.
Det värsta var att jag kände mig utvilad.
Bestämde mig hur som helst för att sova vidare.
07.20 tittade jag på klockan nästa gång,
men eftersom att jag är "ledig" idag så kändes det
bara onödigt att gå upp då.
Vaknade 08.40 och bestämde mig för att det var
dags att gå upp.
Jag har massor plugg att ta tag i idag men
jag hittar inte min motivation..
Jag känner mig rastlös och det är ingen bra känsla
att sätta sig och försöka fokusera med.
Jag har sorterat alla mina papper och nu ska jag
tvinga mig själv att öpnna mina dokumet på datorn.
Läsa igen, skriva till och läsa igen.
För jag måste bli klar denna veckan,
vilket jag tror att jag kommer bli.. med god mått faktiskt,
kanske är det därför jag inte riktigt känner mig motiverad?
Mycket te och vaniljgifflar får bli min motivation idag.
7 maj 2013
man får plats med mer än man tror på 19 kvadratmeter.
här är hemtrevlig och fint.
jag håller det städat och ingen annan än jag själv stökar ner.
jag har under en tid plockat bort stressmoment efter stressmoment
å jag tror faktiskt att jag börjar hitta lugnet igen.
stressar förmodligen upp mig lagom som jag ska skriva hemtentan
men idag känner jag mig lugn ... och fruktansvärt trött.
6 maj 2013
Bloggen har legat på is ett tag nu.
Men kanske är det dags att plocka upp skrivandet igen?
Här är jag i alla fall - få se hur länge.
Om drya tre veckor är jag halvvägs igenom min utbildning.
Jag har alltså gjort två års studier snart.
Det känns som att det var igår jag berättade för min dåvarande
pojkvän att jag skulle flytta, att jag kommit in på lärarlinjen i uppsala.
Jag minns så tydligt hur han tittar på mig och säger att det
står skrivet i sten att vårt förhållande skulle skita sig eftersom
att jag valde att flytta. Det visade sig att han hade rätt.
För lite mer än en månad sedan flyttade jag från
flogsta låghus till flogsta höghus.
Nu har jag mitt alldeles egna krypin där jag bestämmer
hur städat det ska vara - där jag kan välja helt själv
när jag ska duscha utan att behöva ta hänsyn till någon annan.
Detta innebär att jag för första gången i mitt liv är ensam.
Jag är inge bra på att vara ensam - men jag har å andra sidan
inte haft så lång tid att öva än.. bara två veckor ungefär.
Men någon gång ska jag väl lära mig, acceptera det och njuta av det.
Inte nu, men någon gång inom en inte allt för lång framtid.
så det så.
19 december 2012
I morgon bär det av mot skåne.
på lördag bär det av mit spanien.
sen blire tillbaka till skåne och
sen landar jag i branäs
för att sedan återvända hem till uppsala.
ikväll hade tove, camilla och jag julklappsbytardag
och det var jättemysigt.
jag fick en tvål och ett läppstift.
så fint! :)
tvålen hänger just nu i min garderob för att
lukta av sig och läppstiftet ligger nerpackat i väskan.
Snart får jag träffa min syster
och snart ska jag stå på ski.
fy fan vad bra min jul och nyår kommer blir!
puss ;*
19 december 2012
17 december 2012
Jag funderar på om jag är lite för gammal för att
uppskatta filmen helt fullt ut.
Jag tror nämligen att jag hade uppskattat
filmen maximalt om jag sett den när jag var runt 14-16.
Filmen är fantastisk och jag tänker lite tillbaka på min tonår.
Killar och vänner.
Sorgen i filmen kan jag inte relatera till.
Men det spelar ingen roll,
för man förstår ändå.
Sen gillar jag filmmusiken skarpt.
Ailucrach - jag saknar dig
Jag satt mest och grät i två timmar.
Hur som helst så tycker jag att den är värd att se,
även om man är lite för gammal!
