Senare blir ofta för sent

idag är det exakt tjugosju månader sedan
jag och wictor blev tillsammans.
det innebär att det också är exakt tjugosju
månader sedan jag krockade och fick åka ambulans.

helgen har varit bra,
jag har gjort ngt varje dag och
dessutom har jag varit duktig och pluggat.

idag var jag i kyrkan.
lyssnade på toves kör när dem sjöng.
det rycker i hela kroppen på mig
av rastlöshet när jag hör körsång.
jag hatar mig själv för att jag inte har tagit tag i mig
och mitt sjungande.  jag måste, verkligen måste
börja sjunga till hösten. det här håller inte!