Senare blir ofta för sent

Det är nu jag börjar sakna närhet.
Det går inte att undgå den saknaden.
Närhet och beröring.
Jag klarar mig alldeles utmärkt själv
men när man är van vid att hela tiden
ha någon som talar om för en att man är
fin och sedan kysser en så är det inte så
lätt alltid att vara ensam.

Idag var min morbror och mina kusiner här.
Faktiskt så tycker jag att det var trevligt.
Fikade och pratade,
fick lite ångest när min ett år yngre kusin
har bokat uppkärning och inte jag.
Uhmpf, det går nog bra endå ska jag se. 

På torsdag är det bal och födelsedag.
Jag hoppas på vädret, det bara måste bli bra!
Det kan inte svika mig på min födelsedag liksom.

När jag tog bussen hem från Råå och Linnéa
träffade jag en fd klasskompis.
Det var mycket mycket trevligt.
Vi pratade på obehindrat och för ovanlighetens skull
så tyckte jag inte att det kändes motigt att
han satte sig brevid mig för att vara social.
Men han är estet, esteter är underbara människor.

"Om man går ner på deras nivå är man inte så hotande.
Då blir de inte rädda för en" - sa catti och la sig krypande
på gatan för att prata med den ensama duvungen.
det är en lustig lillasyster jag har, men bra är hon ... ibland.

Den 23 maj skulle för övrigt vara årsdagen,
men vi är glada ändå, visst är vi?