Senare blir ofta för sent

Hejsnopp,

jag känner nervositeten i precis hela kroppen!
det är helt galet, men fan vad jag är glad.
Jag sökte jobb som skidlärare i Branäs
och jobbade med ett snyggt å intresseväckande
personligt brev och igår ringer de och vill
att jag ska komma till intervju den tionde september.
Jag blev så glad att jag höll på att gå isönder.
Jag ville nog helst bara skrika.

Å igår så körde jag min utbilningskontroll
å Johan sa att jag fick till och med ett hjärta
så bra som jag körde och att mina chanser
att klara ett körkort var goda.
Hoppashoppashoppas!

Mamma sa igår att komma till intervju
är den svåraste delen och jag vet inte hur många
det är som har sökt men jag gissar på att där är
ganska många som skickat ansökan.
Å de ringde lilla mig!! :D: D:D:D

Sen blev mamma nervös, tanken på att jag kanske
kommer att flytta hemifrån om jag får jobbet
blev nog lite för nära. Mormor blev också nervös,
hon frågade vad det var för trams att söka jobb så långt bort.
Hon sa "det begriper du väl?"

Var hemma hos Amanda på hejdåfest,
för snaaart åker hon till Australien, jobbigtvärre.
Det var hur mysigt som helst. å hennes lillebror
var rätt gullig. hahaha,
vi satt å käkade efterrätt, Joel tyckte inte om annannasen
och sa det till mig. Jag talade om för honom att han inte
alls behövde äta den, han kunde bara peta undan den.
Men han tyckte att jag skulle ta den och la den bestämmt i min tallrik.
Erhm .. "Men Joel, har du haft den i munnen?"
"Ja" Svarade han som om det var det mest naturliga i världen.
sen la han en lill annannas i min tallrik å då sa han
"den har jag inte haft i munnen"
tack .. barn är gulliga dom.

Idag ska jag jobba och det ska bli najs.

pussåkram