Senare blir ofta för sent

Jag åkte bräda idag, det var jätteroligt först.
Å Josefin lärde sig svänga åt båda hållen..
men jag trillade och tillslut blev jag rädd.
Sista åket var en riktigt jävla pina.
Jag var så jävla rädd.. å inte gick det att
ställa om tankarna heller.. tänkt tomt
men samtidigt att jag kanske trillar nu..
Man ska tänka jag kan kan kan jag vill vill vill.
Det gick helt enkelt inte bra.
Jag trillade å slog min knän förra gången,
kanske är det så att det sitter kvar lite?
Att jag blir lite rädd för tåsväng.. för hälsväng
kan jag hur bra som helst faktiskt.. men den
där jäva tåsvängen alltså. äeh, fuckit!

Spel å vin ikväll?  Mjä.. kanske?
Det visade ju sig att varken spel eller vin var min grej
förra gången vi spelade å drack vin.
Men man kanske skulle bevisa för sig själv
att man kan det också?
Precis som att jag försökte bevisa för mig själv att jag
kan åka snowborad.. men det gick inte bra, så varför
skulle det gå bra att bevisa att man kan spel å vin ?
NÄJ säger jag bara.

I framtiden ska jag lära mig prata värmlänska,
fan vad härlig dialekt det är alltså.
Sen i framtiden (typ sommar)  så vill jag åka till Sthlm.
Å det tänker jag göra!  Tillsammans med min man.
Min man.. jo, han sa något häromdagen.
"Sophie Hylander Svensson, kanske blivande Bermhagen,
för du får fan inte ta alla namnen"
Jo, han säger sånt ibland.. sånt som får mig att må bra.
Att han ser mig i sin framtid.
Ibland säger han barn, pojkar.. för flickor eller tvillingar ska adopteras bort.
Men det fina är att han pratar framtid.. med mig i.

Diska, laga mat, pussa på pojkvän, så ska det låta(spelåvin?)
låter som en helt okej kväll..


so lååång

puss ;*