Senare blir ofta för sent

när jag satt där vid havet tänkte jag
om jag inte får vara med dig i sommar
så dör jag..

egentligen hade jag velat skriva alla fula
ord jag någonsin skulle kunna komma på.
men jag orkar inte...

jag var hemma,
det var fint.
där var rent och snyggt.

när jag kom tillbaka var tvätten fortfarande inte tvättad.
nej, för det hade han glömt bort.

jag skällde på honom och tittade på honom.
det enda jag kunde tänka medan jag skällde på honom
var hur jävla snygg jag tyckte att han var.
hur sjukt fina hans ögon är och hur
jävla glad jag egentligen var att se honom igen.
jag har saknat honom och egentligen hade jag
velat säga "hej" pussa honom och säga
"fan vad jag har saknat dig"
men när tvätten var otvättad och ingen mat inhandlad
så kände jag inte längre att det var den kommentaren
jag ville säga till honom .

jag är skitledsen nu.

jag gick in i duschen innan,
då grät jag.. jag kunde inte låta bli.

jag inser ganska sjukt mkt just nu att jag kommer vara
ledsen när jag kommer hem!
det är ingen ide att längre lägga ner tid på det.
det gör bara saken värre,
ska jag bli sårad kan jag lika gärna bli det nu.
men jag vågade i alla fall...

Att komma hem var både bra och dåligt.
jag fick stressa ner.. vilket var bra!
men jag fick också påminnas om verkligheten.
för jag vill verkligen inte påstå att detta är verklighet.
jag lever fan en saga?
jag sover brevid någon som gör mig lycklig,
jag lever i en semester!

Idag satt jag brevid en trevlig kvinna på bussen.
Vi pratade, hon var inte sådär äckligt svensk!
Hon inledde samtalet sen malde vi på ett tag.
det var trevligt.. tiden tickade lite snabbare.

Nu kom han visst fram och frågade hur jag mådde.
han tyckte tydligen att jag såg jättesur ut.
ojhoppsan. det var inte min mening!

jag är inte sur.. jag är ledsen,
biter ihop hårt för att inte börja gråta faktiskt.

jag kanske skulle åka hem?
jag kanske skulle skita i detta..
åka hem, ställa mig utanför arbetsförmedligen tillsammans
med alla blattar ... ?
så får man inte lov att skriva, förlåt!

Jag har hög musik i öronen nu för att slippa
höra verkligheten.. för att slippa bara slippa!
jag vill begrava mig i min säng och dö lite.
eller nej, dö ganska mycket faktiskt.

jag ville att han skulle ha hämtat mig så att jag
hade kunnat säga det där,
"fan vad jag har saknat dig"
men jag fick ringa philip istället.

Jag älskar Philip,
jag ska tvinga honom att flytta till helsingborg!

förövringt är det 2 månader på dagen
tills jag blir tjugo.
efter det ska jag sluta fylla år..
för då spelar det ingen roll längre.