Senare blir ofta för sent

Åh jag är så rastlös!- säger Philip
Ska vi leka kurragömma?
säger jag samtidigt som jag springer iväg, Jag räknar!
Och så var leken igång.
Jag Sophie och Philip lekte kurragömma i hela huset.
När jag låg i Lasses säng, under hans täcke och
kläder fick jag vekrligen bita mig i läppen för att inte börja skratta.
Precis som när man var liten låg jag där och försökte
hålla andan för att ligga helt stilla. Spännande var det och jag
lyssnade efter Philips fotsteg. Fnissade för mig själv.
Jag blir helt busig, ÄLSKAR att leka!
Så mycket har jag inte skrattat på länge.

Jag och Philip gick in i en garderob,
slängde en filt över oss och bara stod där.
Jag kunde inte hålla mig för skratt när Sophie öppnade dörren,
det var ju självklart att hon skulle se oss direkt.
Men Philip tyckte det var ett bra gömställe haha..

När jag letade kunde jag verkligen inte hitta Sophie.
Till slut letade både jag och Philip.
Till slut börjar man leta på omöjliga ställen,
typ diskmaskinen, i kakelugnen, bakom toan.
Jag öppnade alla skåp som fanns fast jag verkligen inte
trodde att hon var där. Fatta vad jag skrek när hon
låg ihoprullad som en boll i ett köksskåp! Hahaha..
Sophie, Sophie min kära lilla gris!