20 april 2010

ska jag gråta i en evighet nu?
för just nu känns det så!
jag har lite svårt att acceptera
att han åker till thailand.
å som om det inte är nog med
att han åker så har jag ingen
av mina apotekshuset vänner
här som kan stötta och trösta mig
när han väl har åkt.
det känns skitjobbigt..
verkligen sjukt jävla jobbigt!
han gör mig lycklig,
när han tittar på mig och ler.
jag smälter, jag brinner!
vackra underbara.
vad jag hoppas att han får
det bra i thailand i alla fall.
å vad jag hoppas hoppas...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0