2 november 2009
på kvällen, när jag gått och lagt mig,
släckt mig lampa och ska sova så brukar
det snurra i huvudet på mig.
jag brukar komma på de mest intressanta
saker att blogga om, men när jag vankar
så känns det inte längre lika intressant.
Antagligen är det så för att allt jag på
kvällen kan tänka mig att skriva om är
för personligt, det blir för nära mig liksom..
Nu sitter jag i mitt rum och spelar på tok
för hög och för stökig musik då mina
föräldrar nog är påväg att lägga sig när som helst!
Jag vet inte om jag tycker det är speciellt
mysigt att sitta här helt ensam med datorn
som mitt enda sällskap.. men det är såhär
mitt liv ser ut för mig just nu så det är
bara att gilla läget liksom.
faktiskt så har jag varit så sjukt nöjd med
mig själv och mitt liv så länge nu att det är
okej att känna att jag saknar saker och ting.
fast ibland undrar jag vad det egentligen är jag saknar.
för inte fan är det verkligheten...
nej, det är min uppmålade fantombild av kärlek
och omtanke. Faktum är att min fantasi förmodligen
inte stämmer överrens med verkligheten, inte ens lite!
men det hade suttit jävligt bra med en kram...
När jag vinkade av Linnéa fick jag två kramar,
det var två bra kramar!
