Senare blir ofta för sent

humörsvängningar suger hårt som fan.
jag är inte riktigt glad och tillfreds med mig
själv för tillfället .. jag känner mig inte nöjd
med min tillvaro, jag hittar inte mig själv liksom.
tårarna mer eller mindre sprutar hela tiden.
det krävs inte mkt mer än en litenliten grej för
att hela min värld ska rasa.
jag behöver en stöttepelare, någon att luta mig mot...
någon som peppar mig, någon som tror på mig.
för jag tror inte på mig själv för tillfället, inte ens nästan.