1 maj 2008
klockan är 00:54 och jag är lite onykter.
Var på fest hos Mini men det blev för mycket folk
och jag lyckades bli en av de med oturen att bli utkastad.
Dock har jag förståelse för henne eftersom
där va duktigt mycket folk hos henne.
ÅH, varför stannade jag bara inte hemma
så att jag slapp det där som jag verkligen
vill men samtidigt ändå inte vill.
Att det finns någon annan som kommer
få hålla om dig är orättvist !!!
Jag ser ditt ansikte och smälter och
ditt leende är fan ta mig vackert.
Uerk, jag vill nog inte glömma egentligen.
Jag antar att jag vill vara den någon som
får sitta i ditt knä, dra handen genom ditt hår,
sova tätt intill dig men en dröm kan ju alltid
få vara en dröm.
Nu ska jag sluta och jag ska skärpa mig.
Men herregud vad jag saknar dig just nu.
