Senare blir ofta för sent

Idag gjorde jag min första tatuering.

Jag säger första därför att jag efter idag är ganksa

säker på att det inte kommer bli min sista!

Tänker att jag lägger upp en bild när tatueringen har läkt.

Det som fick mig att faktiskt våga göra den,

våga göra trots rädsla om att eventuellt ångra mig,

var min näspiercing.

När jag gjorde den var det på 100% impuls men jag

har aldrig ångrat att jag gjorde den.

Jag har varit utan den men alltid saknat den och satt i den igen.

Mitt hål växte igen så pass mycket att jag inte fick igenom

ett smycke vid ett tillfälle.. då gick jag och töjde så att jag kunde

ha ett smycke i igen.

När jag tänkte på det så kom jag fram till att jag kommer inte ångra mig.

Jag är inte jag utan mitt smycke i näsan och i naveln,

lika dant blir det med min tatuering nu.

Den sitter där för att sitta där, helt enkelt.