30 november 2013

 
Idag tog jag en lång promenad.
Jag gick en väg jag aldrig gått innan
och förundrades över hur vackert här är.
Jag har så nära till så vacker miljö och
jag har aldrig sett den förens nu.
Idag har jag tillåtit mig själv att börja spela julmusik
å nu ska jag äta pannkakor! 
 

29 november 2013

 
 
Uppsalafamiljen,
fint som fan!
 
kärlek i massor,
 
 

24 november 2013

jag har alltid tyckt om kläder men aldrig så mycket som nu.
det är konstigt men helt plötsligt så känner jag mig väldigt medveten.
under en period på drygt två år så gick bekvämlighet före allt,
tröjorna var snygga men framförallt bekväma.
nu har jag börjat tänka mer på att det kan få vara snygg och
framförallt snyggt.
när jag tar på mig kläderna på morgonen så är det
plötsligt väldigt viktigt att det är snyggt och matchar.
jag har börjat sminka mig till vardags,
vilket jag inte gjorde förut.
rouge och mascara är viktiga nu,
jag tycker att jag ser sliten och trött ut utan.
jag vet inte riktigt vart denna medvetenhet kommer ifrån.
men i somras så plötsligt blev det viktigt.
hux flux så satte jag upp håret, sminkade mig,
tog på mig klänning och som min syster sa
"varför har du börjat se ut som en tjej".
jag vet inte - men det bara blev så.
kanske upptäckte jag mig själv,
att jag också kan vara fin.
men jag vet inte.

23 november 2013

 
så kom kylan äntligen. än så länge är det bara lite kallt
och det får gärna bli ännu kallare.
det får gärna gnistra i träden, på marken och i luften.
snö och frost är vackert.
vackrare än soluppgång och solnedgång!
klockan är tio i fyra och här är mörkt.
mörkt och kallt, fast väldigt fint!
 

21 november 2013

 
Nour är bäst i världen och jag tänker minsann också att jag bryr mig
jävligt mycket om regler genom att visa att jag skiter i dom! 
 

17 november 2013

 
en skön promenad i vackert väder.

14 november 2013

 
simon och jag har varit tillsammans i 61 dagar
och på dessa 61 dagar har vi sovit tillsammans en natt
och träffats ungefär en och en halv dag.
det är 47 dagar sedan vi träffades sist.
men trots detta är det vårt förhållande just nu
mer stabilt än vad mitt förra förhållande var under stora delar av tiden.
 
när mitt förra förhållande tog slut,
när han insåg att han hade förlorat mig
och att hans handlande i många situationer var en stor del i det hela.
jag menar inte att jag är perfekt,
jag hade också del i det hela.
man är alltid två i ett förhållande!
hur som helst - när det stod klart att vi skulle gå skilda vägar så sa han
att han hoppades att den nästa jag skulle träffa
skulle lyckas med det han inte lyckades med.
han önskade mig att få träffa någon som inte tog mig för givet.
jag minns att han såg väldigt skamsen ut när han sa detta.
men han insåg att hur mycket han än ångrade sina val
så förändrade det inte situationen oss emellan.
jag minns inte ordagrant vad han sa men han nämde några
specifika situationer där han hoppades att nästa kille
skulle handla bättre och mer eftertänksamt.
vad han egentligen sa var att jag var en för bra tjej för att
inte värdesätta och respektera.
jag tror det var hans sätt att säga förlåt.
 
det jag egentligen ville komma fram till genom att skriva detta
är det faktum att jag idag är tillsammans med en underbar
människa som lyckas med det som han hade svårt att lyckas med.
 
min pojkvän, min simon tar mig inte för givet och han tänker efter före.
han ser mig och har inte mig som sin fjärde eller femte prioritering.
jag ligger högre upp än så.. simon är beredd att göra saker för min skull,
precis som att jag gör saker för hans skull. 
 
 
61 dagar tillsammans eller ifrån varandra, det spelar igen roll!
Simon, jag älskar dig!
 
 

13 november 2013

 
"Det kanske låter underligt
Men jag tycker det är stort
Många gånger har jag sagt
Att det här är nog det smartaste jag gjort"
 
"Det ska va på vissa vis
Det ger vi fan I givetvis
Vårt palats är ett fullkomligt kaos"
 
 
om jag inte får åka skidor i vinter överlever jag inte.
jag måste få komma iväg och köra för mycket på innerskidan och dra omkull.
jag måste få komma iväg och känna hur det biter i mina kinder.
jag måste få komma iväg och känna ingenting utom total kärlek,
kärlek mellan mina oslipade kanter och nypistad backe.
när tårarna rinner så det inte går att se något för att jag har
varit för lat för att dra ner goggelsen från hjälmen.
jag måste få göra stora skärande svängar, i tillräckligt hög hastighet
för att jag precis ska orka trycka ifrån med ytterskidan.
så att benen skakar när jag måste bromsa tvärt nere vid liften.
jag måste få känna prestationsångesten när jag inte kommer
över på ytterskidan tillräckligt tidigt för att få en perfekt sväng.
i skrivande stund funderar jag starkt på att kontakta
skidlärarchefen och fråga om dom behöver hjälpt över nyår. 
det är både pengar och nöje!
jag skulle kunna jobba två veckor, två veckors skidåkning och
underbart jävla jobb i skidskolan.
fan - jag nästan måste.
jag kommer få sån JÄVLA abstinens.
skidåkningen spökar redan hos mig, i mina drömmar.
jag kan åka upp efter jul och stanna tills den 12 januari.
jag måste mejla daniel och se om det finns någon som helst möjlighet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

1 november 2013

här är supercoola jag och min superdupercoola pojkvän!
 
idag är det första november och jag cyklade till skolan
med uppknäppt jacka, faktiskt min vår/höstjacka.
det känns konstigt att kylan inte kommit än.
jag tycker om kylan, att gå utanför dörren och känna
hur det biter i kinderna och hur fingrarna blir stela. 
jag antar att jag får vänta lite till helt enkelt.
som med allt jag vill ha,
så får jag vänta lite till!
 
jag tycker det är tråkigt att behöva vänta.
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0