Senare blir ofta för sent

Det är svårt att kunna ta på det.
Jag har svårt att förstå, greppa..
Men hur ska jag kunna förstå när ungdomarna
själva inte riktigt har greppat det?
De fick se sina vänner dö,
de fick fly för sina liv från en lugn
och metodisk massmördare.
Inga missar, jag är från polisen..
sen sköt han.
Lugnt och sansat in i tälten där unga gömde sig.
De unga simmade ut i vattnet där han
fortsatte skjuta efter dem.
Det gör ont i mig.. jag har gråtit också.
Unga människor med livet framför sig,
nu finns dom inte mer och de som
fortfarande har livet kvar får leva
med att ha sett sina vänner dö, vad är det
för minnen att få leva med?
Föräldrar som skickade iväg sina barn
på ett läger som skulle göra deras sommar
till en bra sommar.. men som slutade i katastrof.
Föräldrar som aldrig får hem sina ungdommar igen.
Rum i villor och lägenheten som står tomma
för att Anders Behring skjutit ihjäl dem som bor där. 
Sista känslan i livet blev skräck, rädsla. 
Hjärteskärande skrit, flyckt i panik.
Hon satt bredvid sina tio vänner som sköts ihjäl,
hon lyckades ta sig ut i vattnet där han skjuter
efter henne. Hon simmar, tittar innåt och han 
tittar tillbaka. Hon höll på att drunkna,
hon överlevde men med skuldkänslor.
Varför fick hon överleva men inte hennes vänner? 

Jag undrar om han känner sig nöjd med
sina djävulshandlingar? 
Känner han att han skulle velat ta livet
från ännu fler unga eller är han nöjd..
kanske gick det bättre än vad han räknat med?
Hans hat drev honom.. vi kan inte sjunka till
hans nivå.. och hata honom för vem är vi
då att säga att hans handlingar är obesvarliga? 
Jag önskar honom all olycka i världen,
jag vågar nog till och med önska honom död. 
Men framförallt önskar jag alla drabbade glädje.
Glädje åt de som fått behålla sina liv,
glädje så att de kan hitta tillbaka till sina liv. 

Om det finns ett liv efter detta
så vill jag av hela mitt hjärta tro
att alla ungdommar som förlorade sina liv
sitter på sina föräldrars och släktingars
axlar och vakar över dem... 

det går inte att förstå, det är inte ens värt att försöka
för kommer du inte från ett krigsdrabbat
land och själv varit med om liknande situationer
så går det inte att förstå. 

ikväll tänder jag ett ljus och tänker på
alla olycksdrabbade .. inte bara i norge
utan i hela världen!