7 maj 2010

idag har jag jobbat.
mellan halv tio och halv fem.
när jag jobbar saknar jag inte,
för jag har inte tid att tänka och känna.
det är knappt man får lov att vara
hungrig på normala tider som en
normal människa när man jobbar
som jag gör.. men det gör inte så mycket.
Jag jobbar hellre och glömmer både
hunger och saknad än att sitta som jag
sitter nu och känner ensamheten krypa
i hela kroppen.

catti har basse.
när jag tittar på dem
så vet jag att jag har det..
bara det att jag har det på lite längre
avstånd.. och då får jag ont i magen.

jag funderar mycket på det här med känslor.
å hur känslor förändras under tiden.
känslorna behöver ju nödvändigtvis inte
försvinna liksom.. det kan ju lika gärna
vara så att de liksom förstärks.

det värsta är inte att jag saknar,
det värsta är att det gör mig ledsen
och att jag känner mig riktigt, riktigt ledsen.

igår sa mamma till mig att jag inte ska
glömma bort att leva också.
jag ska leva i sommar, men inte mycket
mer än vad jag levde förra sommaren.

jag skulle vilja skrika.
skrika till jag blir tom i huvudet.
det hjälper att skrika..
det gäller bara att inte göra det någonstans
där det finns människor.

i morgon jobbar jag,
på söndag också.
det är bra,
då får jag mer tid att inte sakna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0