Senare blir ofta för sent

plötsligt blev det mindre än fjorton dagar kvar.
de under de senaste 30 timmarna har jag spenderat
lite drygt sex timmar vid datorn med Wictor på skype.
Jag längtar så tills han verkligen står framför mig på riktigt.
Helst hade jag velat gå och lägga mig och inte vakna
förän han landat i Stockholm.
Men jag har lite saker som händer innan, så tiden
kanske går snabbt nog utan att jag sover?
I tre timmar, mellan 03 och 06 låg jag i soffan och pratade.
Fick två timmars sömn, för sen stod det visst någon och tittade
på mig. Då var det plötsligt dags att säga hejdå.
Jävlar vad fort det går.
Jag tycker om Philip, lite extra mycket.. han har krupit in i ett
fack där väldigt få får komma in, men han har lyckats.
Hoppas verkligen att de får det bra i Italien.
Nu ska jag sova,
i morgon dyker tjocka feta släkten upp..

Puss ;*