Senare blir ofta för sent

Nu är klockan fem och jag sitter vid min dator i väntan och i hopp
om att Wictor ska komma till en dator om en stund.

Igår var det jobb. Fick ihop lite drygt 14 och en halv timme. Började
klockan halv två på eftermiddagen och gick hem strax innan fyra
på morgonen. Jävlar vad jag slet mellan tolv och fyra. Helvete vad
folket drack, plötsligt blev det glaskris... tur att diskmaskinen diskar fort! 

När jag sysselsatte mig med att plocka glas var där en man som 
stod vid baren och bara tittade på mig. Av ren reflex tittade jag på honom,
men inte ens då slutar han titta på mig. Jag ger honom en blick
"vad tittar på så för"-blicken.. då säger han "hur kommer det sig att du är så söt" 
Som alltid när man står i baren och männen börjar bli lite "kärleksfulla"
så skojar man glatt med, med en tydlig ironi.. så även igår. 
Innan den här mannen ska gå kommer han fram till mig och säger
"nu är jag sådär jättefånig, men du får mitt namn och nummer av mig nu,
om du kommer till stockholm kan du höra av dig om du känner för det..
annars så behöver du inte"  och när han säger det sträcker han mig
en liten lapp där hans namn och nummer står. 
"jag är seriös, och jag tycker verkligen att du är jättesöt..å jag är
faktiskt inte såå full" 

Jag tog emot lappen, la ner den i fickan och sen tänkte jag på Wictor. 
Hur enormt mycket jag saknar honom och hur gärna jag hade velat
komma hem till en sovande Wictor att krypa ner bredvid!  Så jag
började räkna timmar.. fyra+fem är nio.. då bestämde jag mig för att
om jag var vaken klockan fyra så skulle jag ringa honom.
några minuter över fyra satt jag i min säng, vaken, så jag ringde honom.
Han lät helt dunderförvirrad men han lät glad...
det kändes som att jag skulle fixa att prata med honom utan att gråta
men så fort jag hörde han röst så liksom bara sprack det.
7 minuter och 19 sekunder - 45kronor fattigare.
Men det var värt det, varenda jävla krona var det värt.

Idag har jag misshandlat mina ben med en eppilator.
Det är en härlig smärta det där.. men det bästa är nog
ändå att man ser ut som att någon har suttit och tryckt en massa
nårlar i benen på en.  Så jävla sexigt!

Om tolv dagar fyller jag 20, det innebär allså att om 11 dagar
kommer huset fyllas med några av världens bästa människor.
Det känns bra och jag längtar tills de kommer hit!

nu åter till hoppandets på att wictor snart kommer
till en dator,

puss ;*