3 mars 2010

Jag är rädd att jag kommer
vara ledsen när jag kommer hem.
Jag är åtmistonde rädd för att bli ledsen.
Här är det så fint, människorna är så underbara.
Det finns alltid något att prata med..
det spelar ingen roll om det är för att man är ledsen
eller om det är för att man bara är glad och vill prata
här finns alltid någon som vill prata!
Sen råkade jag hitta en av de finaste människorna
i världen här också.. eftersom att det inte är
allt för lång tid tills det faktiskt vankas hemresa så
har funderingar som vad har vi gemensamt sen,
hur ska vi kunna umgås när och vad händer
när vår "vanliga"  vardag finns..

Ja... jag försöker leva så mycket som möjligt i nuet!
I morgon ska jag i alla fall söka jobb,
så gott jag kan. Kanske att jag ska ringa Ida och
höra när de ska åka lägdskidor, det hade varit skoj :)

I morse berättade en mamma för mig att Lovisa (hennes dotter) 3 år,
min skidlekis elev, hade sagt "jag längtar efter Sophie"
när hon vaknade! Så meega gulligt! :D

Nu blir det filmtajm!
puss å kram  ;*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0