Senare blir ofta för sent

idag har jag äntligen haft en dag för mig själv,
med mig själv och ingen annan.
bara jag, helt ensam!
inga jobbiga sysslor med umgänge.
bara jag och tvätten, tre maskiner tvätt.
ensamma jag kunde stå i lugn och ro
och hänga upp tvätten utan att stressa över
jobb, eller måsten som trevlighet.
jag har inte behövt le en enda gång idag
om jag inte hade velat förståss.
inte heller hade det gjort ngt om jag grät lite,
för jag var ju ändå ensam.
skönt!

Eftersom att jag har varit ledig och ensam idag
så lovade jag att laga mat till alla de andra.
eftersom att de hade måsten om att vara trevlig på arbetet.

Nu är jag inte ensam längre,
eftersom att alla har slutat jobba och kommit hem.
Men det gör ingenting, för nu har jag haft
några ensamma och underbart tysta timmar
där det inte funnits något tvång om att le och vara trevlig.

Tänk, även dagar man önskar världen olycka
så måste man le när man jobbar på restaurang.
Tänk, jag klarar av det!
Jag kan bajsa på dåligt humör och le stort när gästen
kliver in genom dörren och varmt välkomna den.

Nej, nu har jag ont i magen...
jag kanske skulle prutta lite så att det går över?