Senare blir ofta för sent

Idag har jag lärt mig något,
något jag borde ha lärt mig innan!

I mitt fall resulterade det i både
ambulans och sjukhus.
Jag är okej nu, ingeting är brutet..
alla kotor sitter där de ska och
jag känner mig till och med psykiskt lugn.
Fast det vet jag inte om jag verkligen är...
det återstår väl att se, kanske att det
kommer att dyka upp någon mardröm?

Philip kom hem, tittade på mig och sa
"snälla lilla du, gör aldrig om det där!"
Anna pussade mig på kinden
och tittade på mig med glansiga ögon och sa
"vad jag är glad att du lever"
På sjukhuset sa en undersköterska
"du hade änglavakt du"
Å det kanske jag hade,
när jag fick sladd var där ingen mötande trafik
och smällen tog på passagerarsidan,
där det inte satt någon.

Jag är så glad att jag var ensam i bilen!
Jag är så jävla glad att jag var ensam i bilen,
tänk om.. man ska inte tänka om,
det gör mig bara mer ledsen..
jag lever och det räcker långt för mig.
Det var inte min tur helt enkelt,
han har andra planer för mig..
Caipiriniha med döden, bara han inte blev kär i mig...

Jag vet inte hur många varv jag snurrade,
jag minns inte hur jag tog mig ur bilen
men jag vet att jag mår bra nu.. det vet jag!