10 januari 2010

det är precis som att mina ord är döda.
jag grät innan idag,
jag kunde liksom inte hjälpa det..
men när jag tänkte efter,
kände hur mycket han betyder för mig..
att han faktiskt är något av det bästa jag vet
så fick jag så ont i hjärtat.
Varför är det hans tur igen?
Jag har aldrig förlorat någon som legat mig
så varmt om hjärtat.. sist någon dog
var jag för liten för att faktiskt förstå,
eller.. jag förstod ju, men vafan.
skitbajs säger jag bara!
Det är i alla fall jävlar i det orättvist!
Jag är glad att jag har alla kvar,
det är min lycka.. men det är ändå orättvist!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0