Senare blir ofta för sent

jag sitter i min säng och lider,
magen kniper värre än vad
den gjort på duktigt länge.
Jag är rädd.

Det jag ser utanför mitt
fönster är otroligt vackert.
Min mage dödar mig,
fyfan vad jag är orolig.

Jag är en orolig människa.
Jag är nog verkligen det.
Min mage spelar mig alltid nya spratt
och inte vet jag vad det är bra för,
men jobbigt är det.

jag vill inte till polen,
jag mår bara dåligt av att
tänka på det.
Jag vill inte till polen.